Sexuell hälsa vid cancersjukdom

Patient och vårdpersonal samtalar i korridor.

Sjukdomar och skador kan ha större eller mindre påverkan inom livets alla områden, inklusive sexuallivet. Exempel på sådana sjukdomar är  diabetes, hjärt-kärlsjukdom, njursvikt, stroke, depression, Parkinson och MS. Även cancer kan ha sådan påverkan, men då är det framförallt behandlingen som är orsaken.

Sexuell dysfunktion av olika slag, till exempel erektil dysfunktion eller nytillkomna orgasmsvårigheter kan också vara tecken, ibland det allra första tecknet, på sjukdom.

Även den behandling som ges vid sjukdom kan påverka sexualiteten och de sexuella funktionerna negativt. Det gäller till exempel operationer och strålning, framför allt i och mot bäckenregionen och läkemedelsbehandling.  Ett flertal läkemedel kan ge sexuella biverkningar t ex antidepressiva, antiepileptika, många smärtmediciner, cytostatika, vissa blodtryckssänkande läkemedel och hormonmodulerande preparat inklusive preventivmedel.

Behandlingar riktad mot cancer påverkar ofta sexuella funktioner negativt. Eftersom behandlingarna blivit allt mer effektiva blir väldigt många botade i dag, alternativt lever ett långt liv med cancer som kronisk sjukdom. Med andra ord finns det ett ökande antal människor för vilka sexuell hälsa vid cancer är betydelsefull. För många cancerpatienter är det viktigt att upprätthålla sexuallivet trots sjukdomen.

Hur cancerbehandlingar kan påverka sexualfunktionerna

Kirurgisk behandling

Många olika typer av cancer kan bli föremål för kirurgisk behandling. Om cancern är belägen i bäckenet – som vid t.ex. anal-, rektal- och blåscancer, eller prostatacancer hos män och äggstocks- livmoder- och livmoderhalscancer hos kvinnor – är det vanligt att skada på kärl och tunna nervtrådar till och från könsorganen inte går att undvika. Detta brukar innebära försämrad förmåga till genitalt gensvar med dålig blodfyllnad av både vulvas och penis svällkroppar, samt nedsatt lubrikation. Försämrad känsel med nedsatt orgasmförmåga kan också bli följden hos både män och kvinnor.

För män kan den erektila dysfunktionen (ED) vara så allvarlig att samlag inte kan genomföras. Hos män kan även förmågan till spermabildning och ejakulationsförmågan påverkas, liksom orgasmförmåga och orgasmintensitet. Dessutom är det mycket vanligt att män med prostatacancer, i synnerhet tidigt efter operation, får urinavgång i samband med orgasm. Orgasmen kan också bli smärtsam.

Vid hysterektomi på grund av livmoderhalscancer tas alltid innersta delen av slidan bort, vilket minskar dess längd. Detta kan ställa till problem vid vaginala samlag, i synnerhet om kirurgin har behövt kompletteras med strålning som skadar slidans elasticitet. Nedsatt känsel i blygdläpparna efter hysterektomi vid livmoderhalscancer är vanligt.

När äggstockarna tas bort blir kvinnan infertil och hon får en minskning av både östrogen och testosteron, vilket kan ge kraftiga symptom med bland annat sexuella konsekvenser. Se avsnittet ”Antihormonell behandling”.

Anatomiska förändringar efter anal- eller rektalcancerkirurgi kan hos kvinnor ändra slidans vinkel och ta bort ”polstringen” mellan slidan och korsbenet, vilket kan göra samlag obehagligt.

Efter lymfkörtelutrymning i ljumskarna och lilla bäckenet händer det att kvinnan får problem med ödem i vulva, vilket kan vara obehagligt, och dessutom förändra vulvas utseende och till viss del känslighet. Beröring kan kännas ”stum” eller på annat sätt förändrad.

Vid vulvacancer kan delar av vulva eller i värsta fall hela vulva inklusive delar av klitoris behöva tas bort, med bland annat försämrad orgasmförmågan och risk för ärrbildning av slidmynningen till följd.

Bröstcancer behandlas ofta med kirurgi. Att förlora hela eller en del av bröstet kan påverka kvinnans sexuella identitet och hennes upplevelse av att vara attraktiv, men störts konsekvenser för sexualfunktionerna brukar förlusten av normala könshormoner ha.

 

Antihormonell behandling

För hormonkänsliga tumörer är antihormonell eller hormonmudulerande behandling ofta aktuell.

Män med spridd prostatacancer behandlas ofta med antihormonella metoder som kan ge värmevallningar, svettningar, erektil dysfunktion, bröstkörtelutveckling och minskad eller helt bortfallen sexuell lust.

Antihormonell behandling vid östrogenkänsliga tumörer hos kvinnor kan åstadkommas genom borttagande av äggstockarna (hos kvinnor som inte genomgått klimakteriet) och genom antiöstrogen medicinering, något som många kvinnor ges förebyggande mot återfall efter den primära cancerbehandlingen, trots passerat klimakterium, eftersom östrogen produceras även utanför äggstockarna, om än i mindre mängd.

Hormonbristen som plötsligt uppstår efter att äggstockarna tagits bort kan hos en del kvinnor som inte nått klimakteriet ge mycket kraftiga klimakteriella symptom med blodvallningar och svettningar, som hos vissa kan vara mycket handikappande. När äggstockarna är borta är det inte bara östrogennivåerna som sjunker, utan även testosteronnivåerna, vilket kan påverka den sexuella lusten negativt.

Alla kvinnor som nått klimakteriet och som inte får hormonbehandling får tunnare och torrare slemhinna i vulva och vagina vilket kan göra vaginal penetration mycket onjutbar. En vulvitorsakad av antihormonell behandling kan dessutom vara kraftigare än den orsakad av "vanligt” klimakterium.

Strålbehandling

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. För både de områden som bestrålas och för dem som av anatomiska skäl inte kunnat skyddas, leder strålningen till större eller mindre grad av fibrotisering (att vävnad skadas eller dör och ersätts av ärrvävnad). Om det är bäckenorgan som bestrålas kan kärl och autonoma nerver av betydelse för det genitala gensvaret drabbas.

För män kan detta innebära såväl erektil dysfunktion (ED) som oförmåga att bilda sperma och därmed uteblivet ejakulat, liksom orgasmsvårigheter.

Också hos kvinnor blir fyllnaden av den genitala svällkroppsvävnaden ofullständig och orgasmförmågan kan försämras. Slemhinnorna blir inflammerade till följd av strålskada, vilket kan leda till sammanväxt. Detta kan förebyggas med att man regelbundet för in en vaginalstav i slidan.

En ibland oönskad effekt av strålning är att äggstockarnas funktion upphör och försätter kvinnan i ett plötsligt klimakterium som kan ge mycket besvärliga symptom (se avsnittet antihormonell behandling).

Strålskadad tarm och blåsa kan innebära sekundär sexuell påverkan hos både män och kvinnor på grund av risken för avföringsinkontinens.

Cytostatikabehandling

Många cancerformer behandlas med cytostatika – enbart eller i kombination med till exempel kirurgi, strålning eller hormonmodulerande behandling.

En bieffekt av cytostatika är torra slemhinnor generellt i kroppen, vilket kan bli särskilt märkbart i genitala slemhinnor. Att kyssas eller ge oralsex kan vara onjutbart med känslig munslemhinna, vilket också kan påverka sexuallivet.

En annan bieffekt av vissa cytostatikapreparat är försämrad eller förändrad känsel i fingertoppar, fötter och skada på könsorganens nervförbindelser.

Dessutom påverkas äggstockar och testiklar under cytostatikabehandling, vilket ger åtminstone en tillfällig infertilitet, även om spermie- och äggproduktionen ofta återkommer när behandlingen är avslutad.

En välkänd biverkan av cytostatikabehandling är håravfall. Att tappa håret kan påverka såväl mäns som kvinnors kroppsuppfattning och känsla av attraktivitet. Illamående och kräkningar är vanligt vid flera typer av cytostatikabehandling, vilket sekundärt kan påverka lusten.

Speciella symptom vid vissa cancerformer

Fatigue är cancerrelaterad trötthet, och är den biverkan som enligt många patienter sitter i längst efter både sjukdom och behandling. Den försvinner inte av vila eller sömn och påverkar i stor utsträckning det dagliga livet. Patienter med fatigue kan få ett begränsat sexualliv just på grund av denna trötthet.

Lungcancer kan innebära att patienten upplever andnöd, särskilt i liggande ställning, vilket kan bli ett hinder för sexuella aktiviteter.

Efter benmärgs- eller stamcellstransplantation med främmande donator (alloSCT), på grund av till exempel leukemi, kan patienten drabbas av kronisk Graft versus Host Disease (cGvHD). Tillståndet kan ge inflammerade, ömtåliga slemhinnor i bland annat mun, ögon och könsorgan, vilket ofta inverkar negativt på sexuallivet. Drygt hälften av alla kvinnor som genomgått alloSCT, drabbas av genital cGvHD som i de riktigt svåra fallen kan leda till grav förträngning eller rent av total slutning av slidan. Med tidig diagnostik och behandling av genital cGvHD hos kvinnor kan troligen de svåraste konsekvenserna förebyggas.