RONDEN NUMMER 3 2024 9 Celsius- och Katedralskolan i Uppsala kom hon in på läkarutbildningen i Umeå och började där. Med sin nuvarande man, Mattias, flyttade hon till Hudiksvall efter examen. De jobbade på sjukhuset i sex år. Hon gjorde sin ST inom internmedicin. – Någonstans i den vevan kände jag för forskning också och min man påminde mig: "Ingrid du har ju alltid velat forska", säger hon och tackar honom för den peppen. Ingrid sökte specialisttjänst med forskarinriktning i Uppsala. – Jag försökte undvika cancerområdet – ville ju inte vara äpplet som trillade för nära trädet – men forskningen om maligna lymfom verkade så spännande att jag bytte inriktning ändå. Idag ligger Ingrids forskningsfokus på mantelcellslymfom, som är en av de maligna lymfomsjukdomar som har allra sämst prognos. Hon forskar även på Hodgkins lymfom och testikelcancer som är de vanligaste tumörsjukdomarna bland riktigt unga vuxna. Hon arbetar kliniskt 33 procent och 67 procent med forskning. – Det är fascinerande att få forska och samtidigt göra kliniska studier. Då kan man tidigt föra in läkemedel som man annars inte får tag på i Sverige, det vill säga innan de blivit godkända, säger hon och syftar bland annat på nya målstyrda läkemedel i tablettform, tyrosinkinashämmare och immunterapi, säger hon. Trots forskningsintresset kommer hon hålla fast vid sina patienter. – Jag brinner mest för mitt kliniska jobb och patientmötena. Det allra bästa med mitt jobb är när man lyckas bota eller lindra cancern, eller minska sjukdomsbördan för patienterna. Hur får du tiden att räcka till? – Det gör den inte. Jag lever efter "kulprincipen" som Gunilla Enblad, professor på onkologen, har myntat. Det är många uppdrag, forskningsvägar och spår man måste välja bland, och då får man gå på att också studera det man själv tycker är roligt, eller magkänslan – vad tror jag kan hjälpa bäst i framtiden, säger hon. Kanske vinner hon tid genom att vara välorganiserad? Nej, det förnekar hon och pekar på sladdtrassel i rummet. Vilken lättnad att en så välmeriterad person inte heller lyckas ha koll på sina sladdar. LOTTA FRITHIOF – Interaktionen mellan Akademiska och universitetet skulle må bra av att utvecklas. Och vi måste stärka cancerrehabiliteringen. Det finns jättemycket forskning om det, säger Ingrid Glimelius. – Mitt yrkesval är spännande och utmanande. Det är utveckling hela tiden och man måste lära sig nytt. Kunskapen går rakt framåt och man kan hjälpa en massa människor. Jag älskar verkligen att träffa patienter och det kommer jag att hålla fast vid, säger Ingrid Glimelius. FOTO: STAFFAN CLAESSON
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=