RONDEN NUMMER 3 2024 8 Ingrid Glimelius är nybliven föreståndare för UCCC. Det betyder Uppsala Comprehensive Cancer Centre och är ett kommande centrum som i oktober ska granskas av europeiska experter. Ingrid räknar inte med ett godkännande då. Men det beror inte på att hon har en negativ syn på Akademiska sjukhusets cancervård. Nej, tvärtom. – Vi har en fantastisk cancervård här. Granskningen går ut på att vi ska hitta våra svagheter. Det är ett normalt förfarande att granskarna ska påpeka vad vi ska förbättra innan vi blir godkända, säger Ingrid Glimelius. Den 15 oktober kommer experterna från OECI (Organisation of European Cancer Institutes) till Akademiska sjukhuset och Ingrid räknar med att vara en av många som kommer att bli förhörda. Syftet med centrumbildningarna är att förbättra cancervården i Europa och göra den mer jämlik. Ingrid Glimelius är överläkare och professor i onkologi. Inför intervjun reseachar jag hennes bakgrund. Skrivaren printar ut hennes cv; den frustar och stånkar. Kommer bläcket räcka? Hennes cv är långt som ett lakan. Men det gäller att inte stirra sig blind på det. Hon verkar även ha en stor dos social kompetens. – Vård och forskning går ju inte om man inte jobbar ihop. Alla fantastiska medarbetare gör att vi har roligt på jobbet och tillsammans kan ta hand om patienterna, säger hon och hyllar alla sina medarbetare. En bra dag på jobbet för Ingrid kan vara att sitta bredvid en statistiker och studera siffror. Plötsligt ser de att tabellerna visar ett samband. – Samarbete kan lösa mycket. Men biologiska forskare pratar på ett sätt, registerforskare på ett annat och kliniker på ett tredje. Då måste man förstå varandras språk. Det är där jag försöker verka i mittlinjerna och sedan nå ut till olika instanser, säger hon. Så gick det till när Ingrid och biostatistikern Caroline Dietrich, Karolinska institutet, gjorde upptäckten att kvinnor som haft Hodgkins lymfom och inte fått återfall får barn i lika stor utsträckning som andra kvinnor. – Till skillnad mot en del andra cancerformer innebar inte graviditeten ökad risk för återfall av cancern. Det var en rolig upptäckt, säger hon. Via registerforskning tar hon även reda på vilka biverkningar som drabbar lymfompatienter efter tio, femton år. – Sverige är unikt med våra nationella register som kan kopplas samman via personnumren. Sena biverkningar av cancerbehandling är en unik nisch för oss och därför får forskningen genomslag internationellt. Ingrid är 49 år och ville tidigt bli läkare. Trots att hennes pappa Bengt också är läkare och professor i onkologi, och hennes mamma Kristina är professor i genetik och växtförädling vid SLU, var inte medicin eller växtförädling samtalsämnen vid middagsbordet. Nej, något annat inspirerade Ingrid. – De satte ingen press på mig, men jag märkte att de gillade sina jobb, säger hon. Efter Malma-, Eriksbergs-, Personfakta Namn: Ingrid Glimelius. Bor: I rött parhus i Norby. Ålder: 49 år. Familj: Maken Mattias och barnen Siri och Linus. Fritid: Umgås med familjen och kompisar, åka skidor (mest längd), läsa, springa och gillar gymnastik. Lyssnar på: Pop. Läser: Just nu ”Barndomsbrunnen" av Göran Greider, annars X (f d Twitter), vetenskapliga artiklar och skönlitteratur. Skulle aldrig: Kompromissa med målsättningen att alltid försöka ge patienten den bästa behandlingen. Längtar efter: Aktion blandat med lugn och harmoni, en härlig skiddag med perfekta spår och fredagssushi. Hinner aldrig: Städa garaget. Äter helst: Ja! Drömmer om: Orörd tid. Dricker: Te. Bästa film: Svårt – många – till exempel ”About time”. Bäst med Uppsala: Sista april – men annars måste jag nog säga Akademiska och universitetet. Sämst med Uppsala: Lite litet ibland. Motto: Det har jag inget, mer än ”Att alltid försöka göra mitt bästa”. Porträttet Ingrid Glimelius, överläkare och professor i onkologi "Jag brinner mest för mitt kliniska arbete" Forskningen engagerar, men patienterna kommer först:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=