AKADEMISKA SJUKHUSETS PERSONALTIDNING NUMMER 3 2024 DAGBOKEN Projektledaren är alltid beroende av sitt team TEMA Vägen till ett sjukhus i balans UTVECKLING Taligenkänning frigör tid och ökar patientsäkerheten KRÖNIKA Jag blir arg när mina kollegor möts av rasism 26 11 6 PORTRÄTTET Ingrid Glimelius är nybliven föreståndare för UCCC, Uppsala Comprehensive Cancer Center. Hon är överläkare och professor i onkologi och ägnar en stor del av sin arbetstid åt forskning, men det hon brinner mest för är det kliniska jobbet och patientmötena. "Det allra bästa är när man lyckas bota eller lindra cancern", säger hon. 8 "Vi har en fantastisk cancervård"
Nummer 3 2024 Ronden är Akademiska sjukhusets personaltidning sedan 1960. Redaktion ronden@akademiska.se Redaktör Hannes Ljunghall 018-611 32 27 hannes.ljunghall@regionuppsala.se Ansvarig utgivare Pia Olave Tryck Tryckservice i Ängelholm AB Tryckt på MultiArt Matt 100 g Annonser ronden@akademiska.se 018-611 32 27 Ronden Akademiska sjukhuset 751 85 Uppsala ronden@akademiska.se Manusstopp nr 4/2024: 18 november TALIGENKÄNNING FRIGÖR TID OCH ÖKAR PATIENTSÄKERHETEN Ronden besöker klinisk genetik, där de flesta läkare numera använder sig av taligenkänning. Sidan 6 "JAG BRINNER MEST FÖR MITT KLINISKA ARBETE" Ingrid Glimelius ägnar en stor del av sin arbetstid åt forskning, men patienterna är det som engagerar mest. Sidan 8 TEMA SJUKHUS I BALANS Så ska Akademiska klara ekonomin. Sidan 11–19 I detta nummer Sjuksköterskorna Anton Sundberg och Carl-Erik Påhlsson i ett förberedelsrum på ortopediska anestesi- och operationsavdelningen. RONDEN NUMMER 3 2024 Vägen till ett sjukhus i balans Det är många faktorer som måste balansera för att Akademiska ska klara sitt uppdrag: ekonomi, personal, patientsäkerhet och kvalitet, produktion, forskning, utbildning och utveckling. Det ena påverkar det andra. Sedan 2021 har sjukhuset minskat sitt ekonomiska underskott med 1,3 miljarder kronor och samtidigt vårdat fler patienter än tidigare. Tyvärr räcker det ändå inte hela vägen. Arbetet för en ekonomi i balans måste fortsätta – och helst intensifieras. Det handlar främst om att minska utgifter, effektivisera arbetssätt och processer och göra insatser för att rätt patient får rätt insats på rätt vårdnivå. Läs mer på på sidan 11–19. REDAKTÖR HANNES LJUNGHALL »Tydliga rutiner minskar risken för förväxlingar eller att man utsätter sig själv eller andra för onödiga risker« Ortopediska anestesi- och operationsavdelningen har genomfört en omfattande kvalitetsgranskning av sin läkemedelshantering. Arbetet har resulterat i tydliga rutiner och instruktioner. Sidan 4 6 8 26 "MITT ANSVAR ÄR ATT LEDA ARBETET FRAMÅT" Elvira Kustmark, projektledare på sjukhusets fastighetsavdelning skriver dagboken i detta nummer. Sidan 26–27 Anngela Ingvarsson »Jag blir arg när mina kollegor möts av rasism« Sidan 21
Aktuellt 3 Ansträngt läge på Akademiska under sommaren: RONDEN NUMMER 3 2024 Årets sommar på sjukhuset blev bättre än befarat, med en något lägre samlad beläggningsgrad på vårdavdelningarna än under förra sommaren. – Men det betyder inte att sommaren har varit bra, vissa avdelningar har varit mycket hårt belastade periodvis, säger chefsläkare Johan Lugnegård. Akademiska sjukhuset gick in i sommaren med en svår situation bemanningsmässigt och därmed även vårdplatsmässigt. Planeringen försvårades av Vårdförbundets nyanställningsblockad, som avslutades den 4 juni. Den innebar att det inte gick att genomföra det tänkta rekryteringsarbetet under sex veckor i ett kritiskt skede av sommarplaneringen. Sjukhuset har också haft svårt att avropa personal i önskad omfattning från bemanningsföretag för att täcka upp under den ordinarie personalens semesterperiod. – Vi har en långsiktig plan för hur vi ska dra ner på hyrpersonalen generellt. Tanken var att vi skulle göra ett undantag för sommaren och då tillfälligt til� låta en högre andel hyrpersonal, men det var svårt att lyckas med det. Vi fick bara svar på omkring 40 procent av våra avrop, säger Johan Lugnegård. Båda dessa faktorer bidrog till att Akademiska under sommaren hade i genomsnitt 15–20 färre öppna vårdplatser inom vuxensomatisk vård jämfört med förra sommaren. Även psykiatrin hade färre vårdplatser än föregående semesterperiod. – Vi har gjort allt vi har kunnat för att hålla fler platser öppna, men vi hamnade ändå en bra bit under den nivå vi hade önskat. Det ledde till en väldigt belastad sommar inom vissa delar av sjukhuset, inte minst på akutmottagningen. Samtidigt har företrädare för andra delar av sjukhuset sagt att det var den bästa sommaren på många år. Alla har sin berättelse och det går inte att summera på ett sätt som täcker in hela Akademiska sjukhuset, det är för stort och komplext för att det ska gå att hitta en samlad bild som alla känner igen sig i, säger Johan Lugnegård. Han konstaterar samtidigt att sommaren ur ett sjukhusövergripande perspektiv har varit något bättre än förra sommaren. Beläggningsgraden på avdelningarna har varit lägre, 100 procent i år (fram till vecka 30) jämfört med 110 procent förra året, och antalet patienter på akuten som har väntat på vårdplats på morgonen har i genomsnitt varit något lägre än förra sommaren. En viktig åtgärd under sommaren var en förbättrad daglig styrning av patientflödet. Nya regler infördes för att säkerställa att ett visst antal patienter skulle lämna akutmottagningen senast klockan 10 varje morgon, för att minska trycket på akuten och balansera belastningen bättre gentemot vårdavdelningarna. Under större delen av sommaren var regeln att ha högst 15 färdigbedömda patienter kvar på akuten vid denna tidpunkt, något som mot slutet av sommaren justerades ner till max tio patienter. –Det vi tar med oss till nästa sommar är den förbättrade dagliga styrningen och det goda samarbetsklimatet som vi har haft, säger Johan Lugnegård. HANNES LJUNGHALL "Bättre än befarat – men inte bra" JOHAN LUGNEGÅRD, CHEFSLÄKARE: »Vi har gjort allt vi har kunnat för att hålla fler platser öppna.« Arvid Fagerström, sjuksköterska, ortopedavdelning 70 B: – Grundproblemet kvarstår vad gäller den generella personal- och vårdplatsbristen på sjukhuset, men jag tycker att sommaren har varit bra utifrån de förutsättningar som råder. För mig var årets sommar bättre än förra årets. Våra chefer har gjort vad de har kunnat för att bemanna upp och det har fungerat ganska väl i förhållande till antalet vårdplatser vi har haft öppna under sommaren. Li Vestman, undersköterska, akutmottagningen: –Det har varit en tuff sommar för oss. Vi har inte varit tillräckligt grundbemannade under ett enda pass, och det har gjort att det här har varit en av de jobbigaste somrar som vi har haft. Jag hade mina fyra veckors semester efter midsommar, men det jag hört av dem som jobbade då, är att det har varit lika hög belastning hela sommaren. Jämfört med förra sommaren har det varit värre i år. Vi hade många patienter då också, men vi var inte lika underbemannade då. Jag är otroligt stolt över mina kollegor som har slitit den här sommaren. Karin Mattson, specialistsjuksköterska, civa: – Vi drar ner antalet platser från åtta till sex under sommaren. Det gör att det kan bli ett högre tryck, men jag tycker att vi har haft en bra sommar. Vi har vanan inne sedan pandemin att dra ner platser tillfälligt och snabbt ställa om verksamheten vid behov. Belastningen går upp och ner under sommaren, liksom under övriga året. Det brukar vara högt tryck i början av sommaren för att sedan lugna ner sig lite, och sedan kommer spikar då och då med riktigt hög belastning. Själv har jag haft ledigt i fyra veckor, först en vecka kring midsommar och sedan tre veckor till i augusti. Hur har årets sommar varit?
KVALITETSARBETE Ortopediska anestesi- och operationsavdelningen har genomfört en omfattande kvalitetsgranskning av sin läkemedelshantering. Arbetet har resulterat i tydliga rutiner och instruktioner, vilket är viktigt inte minst för patientsäkerhetens skull. – Det finns många aspekter att beakta vad gäller hur vi hanterar och förvarar läkemedel. Tydliga rutiner minskar risken för förväxlingar, att man utsätter sig själv eller andra för onödiga risker vid hantering eller administrering, att man lämnar över läkemedel till fel personer, att man förvarar dem på fel sätt så att läkemedlet inte kan användas, eller att förbrukningsdatum passeras. – Nu har vi ett samlat dokument där man kan se vad som gäller för olika moment, eller vem på avdelningen som ansvarar för en viss del i läkemedelshanteringen, som man kan vända sig till om man är osäker eller har frågor, säger Anton Sundberg, läkemedelsansvarig anestesisjuksköterska, som är en av dem som har haft ansvar för att ta fram de nya rutinerna. Tillsammans med kollegorna Carl-Erik Påhlsson och Caroline Bourdin har han arbetat med kvalitetsgranskningen sedan hösten 2022. Det startades av Mia Magnusson som också varit med och lagt grunden för den nuvarande narkotikajournalen som används. Hösten 2023 kom Anton in och tog vid. Arbetet har till stor del utgått ifrån behovet av detaljerade rutiner på lokal nivå. Tidigare har man följt rutiner som inte varit specifikt anpassade för arbetet på ortopedoperation. Det finns sedan tidigare sjukhusövergripande rutiner, som har utgjort en mall för de lokala rutinerna och anger vilken typ av innehåll och rubriker som bör ingå. Den lokala rutinen definierar roller och ansvar hos berörd personal och vilka regler som gäller för ordination, dosjustering, beställning, förvaring med mera av de läkemedel som avdelningen hanterar. Narkotikahantering och tillhörande säkerhetsrutiner ges stort utrymme. – Ett resultat av granskningen är att vi har upprättat en patientbunden narkotikajournal i pappersform. Nu dubbelkollar vi mot journalhandlingarna vad som har getts till varje enskild patient och vad som har kasserats, så att ingenting försvinner utan dokumentation; allt som kasseras eller överlämnas till exempelvis postoperativ avdelning måste dubbelsigneras, säger Carl-Erik Påhlsson. Sammantaget är det nya dokumentet omfattande – 19 sidor långt – och granskningsarbetet har varit komplicerat och tidskrävande. – Eftersom det inte fanns någon lokal rutin har det varit en utmaning att hitta all relevant information. Vi har behövt bygga från grunden och vi har inte kunnat jobba heltid med detta, utan kombinerat administrativ tid med vårt patientnära arbete. Det ska dock sägas att vi har fått tid avsatt för att jobba med det här och både ledningen och läkargruppen har varit engagerade i arbetet och har varit tillgängliga för oss att bolla idéer med när det behövts, säger Anton Sundberg. Granskningen har genomförts i samarbete med läkemedel och farmaci, den enhet som har det övergripande ansvaret för läkemedelsfrågor på sjukhuset. – Vår kontakt där har varit Caroline Arrhenius, som har varit en otrolig tillgång för oss – lätt att kontakta, med tydliga svar på alla frågor, säger Carl-Erik Påhlsson. Caroline Arrhenius har fingranskat de rutiner som har tagits fram, och hon har även besökt avdelningen för att se hur det faktiska arbetet överensstämmer med det som är nedskrivet, för att sedan vid behov föreslå ändringar och tillägg. Detta har bland annat resulterat i att avdelningen har satt upp temperaturmätare i förberedelserummen, gjort olika typer av anpassningar till hygienkrav och lås har nu installerats på samtliga vagnar där läkemeRONDEN NUMMER 3 2024 4 Aktuellt Nya rutiner ger bättre och säkrare läkemedelshantering Kvalitetsgranskning på ortopediska anestesi- och operationsavdelningen:
RONDEN NUMMER 3 2024 5 Den 1 september delades VO psykiatri upp i tre verksamhetsområden: VO psykiatri, VO barn- och ungdomspsykiatri och VO rättspsykiatri. Dessa samlas inom område 6, där VO psykiatri tidigare har utgjort enda verksamhetsområde. – Vi behöver anpassa ledningen av psykiatrin till den nya struktur som genomfördes på sjukhuset vid årsskiftet och som innebar en indelning i områden. Det övergripande syftet är att skapa långsiktiga förutsättningar för ännu bättre vård för våra patienter, säger områdeschef Roland Säll. Barn- och ungdomspsykiatrin har tidigare utgjort en egen sektion (av totalt fem sektioner) inom VO psykiatri, medan rättspsykiatrin har varit samordnade med psykosvården. – Nu anpassar vi oss till de medicinska specialiteterna, vilket förbättrar vår utbildningsverksamhet, inte minst på ST-läkarsidan. Sedan innebär förändringen också en anpassning till den praxis som gäller i övriga landet för psykiatri. Här vinner vi mycket, till exempel större möjlighet till nationella jämförelser och benchmarking. Vi vet att vi har en bra verksamhet, nu kan vi förhoppningsvis få det bekräftat i siffror också, samtidigt som vi kan förbättra det som inte fungerar bra, säger Roland Säll. För medarbetarna innebär förändringen på kort sikt störst skillnad för dem som arbetar i den rättspsykiatriska vården. Rättspsykiatrin är i en expansiv fas, med flytt in i nybyggda och toppmoderna lokaler och med en fördubbling av antalet vårdplatser. –Det är alldeles nödvändigt att vi också stärker ledning och styrning. För övriga medarbetare inom området innebär förändringen inte så stora skillnader på kort sikt. I de allra flesta fall har de kvar sina arbetsuppgifter och sin närmaste chef. Vad gäller patienterna kommer de sannolikt inte att märka någon större skillnad till en början, men långsiktigt betyder det mer. Utveckling av vården är en av de viktigaste arbetsuppgifterna för oss alla och förändringen ger goda förutsättningar för det. Förändringen innebär att vi får lättare att ställa om för att matcha våra patienters behov när det behövs, säger Roland Säll. HANNES LJUNGHALL Psykiatrin delas upp i tre verksamhetsområden del förvaras, även till exempel blockad- och spinalvagnar. – Det här är en avdelning som förstår värdet av att ha bra lokala rutiner, att de är till för att arbetet ska bli enklare och säkrare. De har verkligen jobbat på jättebra, de har efterfrågat information vid behov, och de har också förstått vikten av att alla som är involverade i läkemedelshanteringen samarbetar, det vill säga läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och chefer. Det gäller både lokalt och inom hela verksamhetsområdet, säger Caroline Arrhenius. Hur får man då ett 19-sidigt rutindokument att bli något som personalen tar till sig och efterlever? – Det blir tillgängligt för alla i DocPlus. Allt är ju inte nytt heller, och vi har informerat successivt om förändringarna både i storgrupp och individuellt, säger Anton Sundberg. HANNES LJUNGHALL ROLAND SÄLL, OMRÅDESCHEF: »Det övergripande syftet är att skapa förutsättningar för ännu bättre vård« Caroline Arrhenius Anton Sundberg och Carl-Erik Påhlsson inne i ett förberedelsrum på ortopediska anestesi- och operationsavdelningen.
VÅRDDOKUMENTATION Taligenkänning vid diktat ökar patientsäkerheten och frigör tid för såväl hälsoprofessionerna och sjuksköterskor som medicinska sekreterare. Vårdpersonalen får mer tid att ägna sig åt patienterna och de medicinska sekreterarna frigör tid för annat vårdadministrativt arbete som kärnverksamheten har behov av. Ronden träffade Ahmed Al Djaber, ST-läkare på klinisk genetik, där de flesta läkare numera använder sig av taligenkänning. Klinisk genetik arbetar med diagnostik och uppföljning av medfödda sjukdomar, syndrom, hematologiska maligniteter och ärftliga cancerfall. Det är en patientnära verksamhet som består av mottagnings- och konsultverksamhet med ett upptagningsområde som sträcker sig över hela Sjukvårdsregion Mellansverige. Utredningarna är komplicerade, och detaljerade anamnestiska uppgifter och en noggrant utförd somatisk undersökning är avgörande för att ställa korrekt diagnos. Det innebär också att deras journalanteckningar kan bli väldigt omfattande, vilket lätt kan bli en tung administrativ börda. I en satsning för att lätta på denna börda introducerades taligenkänning (TIK) under hösten 2023. – Allt fler kollegor har börjat använda tjänsten sedan dess. TIK-projektet bidrog med stöd avseende installation och optimering av TIK, bland annat genom att ta fram gemensamma TIK-texter som är specifika för vår mottagning. Då vi arbetar med en stor variation av sjukdomar och tillstånd har det varit svårt att utforma standardtexter; det arbetet pågår än idag, säger Ahmed Al Djaber. Han förklarar att arbetet med TIK är tidskrävande till en början, då det tar tid för programmet att lära sig den verksamhetsspecifika terminologin. – Det ledde till en ökad administrativ börda inledningsvis, men efter ett tag lärde sig programmet att identifiera krångliga medicinska termer och benämningar. Numera känns det naturligt att använda sig av TIK. Själva dikteringstillfället tar nog något längre tid för mig än tidigare, då man behöver redigera texterna emellanåt på grund av TIK-orsakade journalgrodor. Ibland får man sig ett skratt av TIK:s formuleringar, säger Ahmed Al Djaber. Han framhåller att den stora vinsten är att TIK möjliggör simultan korrekturläsning och färdigställande av texten redan under dikteringstillfället. Vid traditionell diktering kan det ta flera dagar innan diktatet blivit klart, vilket kan innebära en patientsäkerhetsrisk då andra vårdgivare inte har tillgång till diktatet förrän det blivit färdigställt. – Vid traditionell diktering kan man, om man jobbar inom samma region, lyssna på kollegornas diktat innan de färdigställts, men det är en krånglig och tidskrävande uppgift. Utöver det kan det vara en patientsäkerhetsrisk att behöva korrekturläsa ett diktat långt efter patientmötet. Till exempel kan ett ”inte” som missas vid transkriberingen få direkta konsekvenser för patienten, säger han. HANNES LJUNGHALL 6 BODIL EDMAN AHLBOM, GENETISK VÄGLEDARE, KLINISK GENETIK: »Jag har jobbat med taligenkänning i ungefär ett år nu och det fungerar jättebra. Det går mycket snabbare för mig att göra journalanteckningar. Det behövs en viss inlärningsperiod, men när man har klarat av den är det ett väldigt smidigt sätt att jobba på.« RONDEN NUMMER 3 2024 Taligenkänning frigör tid och ökar patientsäkerheten Ny teknik möjliggör nya arbetssätt: Aktuellt FOTO: MAGNUS ARONSON
7 RONDEN NUMMER 3 2024 Ahmed Al Djaber, ST-läkare på klinisk genetik, ser stora fördelar med taligenkänning. Bland annat möjliggörs simultan korrekturläsning och färdigställande av journaltexten redan under dikteringstillfället. Vid traditionell diktering kan det ta flera dagar innan diktatet blivit klart, vilket kan innebära en patientsäkerhetsrisk. Nytt centrum för 3D-printning på Akademiska UTVECKLING Region Uppsala satsar på 3D-printing på flera fronter via projektet Pulse (Printing in Uppsala LifeScience Ecosystem). Detta samverkansprojekt arbetar för att etablera Uppsala som en viktig aktör inom 3D-printning för life science och vården. Som en del av satsningen etableras senare i höst ett 3D-printcenter på Akademiska sjukhuset. Det ska utöka sjukhusets egentillverkning och beredskap vad gäller både medicintekniska och ickemedicintekniska produkter. 3D-printcentret kommer vara placerat hos medicinsk teknik och fysik i ingång 82. För närvarande anpassas lokalerna för den nya verksamheten, samtidigt som personal på sjukhuset intervjuas för att projektet ska få utökad kunskap om viktiga användningsområden för framtida 3D-printade produkter. – Tanken är att vi ska vara en resurs som personalen kan vända sig till när de produkter som finns på marknaden inte räcker till för ett förutsett behov, eller när verksamhetskritiska produkter försvinner från marknaden. 3D-printcentret kan även vara en plattform för idéer och kreativa lösningar för dagliga arbetsuppgifter som kan leda till optimerade arbetsflöden och tids-och kostnadsbesparingar. Som del av sjukhusets egentillverkning kan 3D-printcentret då vara ett säkert och effektivt sätt att ta reda på och tillämpa medarbetarnas kreativa lösningar utifrån ett tydligt behov, säger utvecklingsledaren Ghanim Ibrahim. Enligt planerna ska 3Dprintcentret öppna i november. Det går dock att höra av sig redan nu om man har en idé som skulle lämpa sig för 3D-printing, kontakt är Ghanim Ibrahim via e-post ghanim.behnam.ibrahim@ akademiska.se. l Vårdförvaltningarna inom Region Uppsala har beslutat att alla yrkesprofessioner som idag journalför, både de som dikterar och skriver sina anteckningar själv, ska ges möjlighet att använda den integrerade taligenkänningslösningen i Cosmic. Tidigare har diktering varit något som framför allt varit tillgängligt för läkare, där medicinska sekreterare skrivit in anteckningen i journalsystemet. I och med taligenkänning får alla professioner möjlighet att tala in sina anteckningar i stället för att skriva. l Taligenkänning innebär att tal översätts direkt till text i markerat fritextfält i Cosmic; i kronologiska journalen, i remiss, röntgenbeställning och blanketter. Med taligenkänning går det att infoga färdiga autotexter som skapats för olika sammanhang samt navigering och korrigering av text via röstkommando. l Personal taligenkänner sin anteckning samma dag som patientbesöket ägt rum och anteckningen blir tillgänglig direkt för alla som arbetar kring en patient. l För vissa yrkesgrupper går en stor del av arbetstiden åt till att skriva journalteckningar, vilket kan leda till belastningsbesvär. Genom att använda taligenkänning istället för att skriva finns möjlighet att förbättra ergonomin. l På Akademiska finns idag 350 aktiva användare, men antalet ökar snabbt. Akademiska arbetar strategiskt med införandet på områdes- och verksamhetsområdesnivå. I nuläget väntar ett flertal enheter på att få starta. Personal taligenkänner samma dag som patientbesöket ägt rum och anteckningen blir tillgänglig direkt för alla Ghanim Ibrahim
RONDEN NUMMER 3 2024 8 Ingrid Glimelius är nybliven föreståndare för UCCC. Det betyder Uppsala Comprehensive Cancer Centre och är ett kommande centrum som i oktober ska granskas av europeiska experter. Ingrid räknar inte med ett godkännande då. Men det beror inte på att hon har en negativ syn på Akademiska sjukhusets cancervård. Nej, tvärtom. – Vi har en fantastisk cancervård här. Granskningen går ut på att vi ska hitta våra svagheter. Det är ett normalt förfarande att granskarna ska påpeka vad vi ska förbättra innan vi blir godkända, säger Ingrid Glimelius. Den 15 oktober kommer experterna från OECI (Organisation of European Cancer Institutes) till Akademiska sjukhuset och Ingrid räknar med att vara en av många som kommer att bli förhörda. Syftet med centrumbildningarna är att förbättra cancervården i Europa och göra den mer jämlik. Ingrid Glimelius är överläkare och professor i onkologi. Inför intervjun reseachar jag hennes bakgrund. Skrivaren printar ut hennes cv; den frustar och stånkar. Kommer bläcket räcka? Hennes cv är långt som ett lakan. Men det gäller att inte stirra sig blind på det. Hon verkar även ha en stor dos social kompetens. – Vård och forskning går ju inte om man inte jobbar ihop. Alla fantastiska medarbetare gör att vi har roligt på jobbet och tillsammans kan ta hand om patienterna, säger hon och hyllar alla sina medarbetare. En bra dag på jobbet för Ingrid kan vara att sitta bredvid en statistiker och studera siffror. Plötsligt ser de att tabellerna visar ett samband. – Samarbete kan lösa mycket. Men biologiska forskare pratar på ett sätt, registerforskare på ett annat och kliniker på ett tredje. Då måste man förstå varandras språk. Det är där jag försöker verka i mittlinjerna och sedan nå ut till olika instanser, säger hon. Så gick det till när Ingrid och biostatistikern Caroline Dietrich, Karolinska institutet, gjorde upptäckten att kvinnor som haft Hodgkins lymfom och inte fått återfall får barn i lika stor utsträckning som andra kvinnor. – Till skillnad mot en del andra cancerformer innebar inte graviditeten ökad risk för återfall av cancern. Det var en rolig upptäckt, säger hon. Via registerforskning tar hon även reda på vilka biverkningar som drabbar lymfompatienter efter tio, femton år. – Sverige är unikt med våra nationella register som kan kopplas samman via personnumren. Sena biverkningar av cancerbehandling är en unik nisch för oss och därför får forskningen genomslag internationellt. Ingrid är 49 år och ville tidigt bli läkare. Trots att hennes pappa Bengt också är läkare och professor i onkologi, och hennes mamma Kristina är professor i genetik och växtförädling vid SLU, var inte medicin eller växtförädling samtalsämnen vid middagsbordet. Nej, något annat inspirerade Ingrid. – De satte ingen press på mig, men jag märkte att de gillade sina jobb, säger hon. Efter Malma-, Eriksbergs-, Personfakta Namn: Ingrid Glimelius. Bor: I rött parhus i Norby. Ålder: 49 år. Familj: Maken Mattias och barnen Siri och Linus. Fritid: Umgås med familjen och kompisar, åka skidor (mest längd), läsa, springa och gillar gymnastik. Lyssnar på: Pop. Läser: Just nu ”Barndomsbrunnen" av Göran Greider, annars X (f d Twitter), vetenskapliga artiklar och skönlitteratur. Skulle aldrig: Kompromissa med målsättningen att alltid försöka ge patienten den bästa behandlingen. Längtar efter: Aktion blandat med lugn och harmoni, en härlig skiddag med perfekta spår och fredagssushi. Hinner aldrig: Städa garaget. Äter helst: Ja! Drömmer om: Orörd tid. Dricker: Te. Bästa film: Svårt – många – till exempel ”About time”. Bäst med Uppsala: Sista april – men annars måste jag nog säga Akademiska och universitetet. Sämst med Uppsala: Lite litet ibland. Motto: Det har jag inget, mer än ”Att alltid försöka göra mitt bästa”. Porträttet Ingrid Glimelius, överläkare och professor i onkologi "Jag brinner mest för mitt kliniska arbete" Forskningen engagerar, men patienterna kommer först:
RONDEN NUMMER 3 2024 9 Celsius- och Katedralskolan i Uppsala kom hon in på läkarutbildningen i Umeå och började där. Med sin nuvarande man, Mattias, flyttade hon till Hudiksvall efter examen. De jobbade på sjukhuset i sex år. Hon gjorde sin ST inom internmedicin. – Någonstans i den vevan kände jag för forskning också och min man påminde mig: "Ingrid du har ju alltid velat forska", säger hon och tackar honom för den peppen. Ingrid sökte specialisttjänst med forskarinriktning i Uppsala. – Jag försökte undvika cancerområdet – ville ju inte vara äpplet som trillade för nära trädet – men forskningen om maligna lymfom verkade så spännande att jag bytte inriktning ändå. Idag ligger Ingrids forskningsfokus på mantelcellslymfom, som är en av de maligna lymfomsjukdomar som har allra sämst prognos. Hon forskar även på Hodgkins lymfom och testikelcancer som är de vanligaste tumörsjukdomarna bland riktigt unga vuxna. Hon arbetar kliniskt 33 procent och 67 procent med forskning. – Det är fascinerande att få forska och samtidigt göra kliniska studier. Då kan man tidigt föra in läkemedel som man annars inte får tag på i Sverige, det vill säga innan de blivit godkända, säger hon och syftar bland annat på nya målstyrda läkemedel i tablettform, tyrosinkinashämmare och immunterapi, säger hon. Trots forskningsintresset kommer hon hålla fast vid sina patienter. – Jag brinner mest för mitt kliniska jobb och patientmötena. Det allra bästa med mitt jobb är när man lyckas bota eller lindra cancern, eller minska sjukdomsbördan för patienterna. Hur får du tiden att räcka till? – Det gör den inte. Jag lever efter "kulprincipen" som Gunilla Enblad, professor på onkologen, har myntat. Det är många uppdrag, forskningsvägar och spår man måste välja bland, och då får man gå på att också studera det man själv tycker är roligt, eller magkänslan – vad tror jag kan hjälpa bäst i framtiden, säger hon. Kanske vinner hon tid genom att vara välorganiserad? Nej, det förnekar hon och pekar på sladdtrassel i rummet. Vilken lättnad att en så välmeriterad person inte heller lyckas ha koll på sina sladdar. LOTTA FRITHIOF – Interaktionen mellan Akademiska och universitetet skulle må bra av att utvecklas. Och vi måste stärka cancerrehabiliteringen. Det finns jättemycket forskning om det, säger Ingrid Glimelius. – Mitt yrkesval är spännande och utmanande. Det är utveckling hela tiden och man måste lära sig nytt. Kunskapen går rakt framåt och man kan hjälpa en massa människor. Jag älskar verkligen att träffa patienter och det kommer jag att hålla fast vid, säger Ingrid Glimelius. FOTO: STAFFAN CLAESSON
RONDEN NUMMER 3 2024 10 Krönika Ulf Johnson Före min sommarsemester hade jag planer på att läsa en bok om medicinhistoria jag länge haft stående i bokhyllan. Med utgångspunkt från den skulle jag sedan skriva en tankeväckande text till Ronden. Tyvärr hann jag bara några sidor innan jag började dagdrömma (om en enorm marmorsal djupt under kulvertplan, dit transporttruckarna självmant rullar om natten för att bli kliade på magen med långa borstar, och spinna som stora mekaniska katter ...) Boken förblev oläst, men det ska inte hindra mig från att ha en oinformerad åsikt! Saken med medicinhistorien är nämligen den att vi under nästan hela tiden varit riktigt, riktigt dåliga. Under mer än tvåtusen år från Hippokrates och framåt var åderlåtning, lavemang och kräkmedel i princip de enda behandlingarna mot samtliga sjukdomar. Man förstod förresten inte så mycket om vad sjukdomarna berodde på. Ännu på 1800-talet var den medicinska expertisen till exempel överens om att infektioner med bakterier bara var nonsens. Inom andra vetenskaper var man mycket bättre. En jämförelse: 1810 drabbades kronprins Carl August (som skulle bli kung i Sverige) av en stroke och föll av hästen när han inspekterade trupperna på Kvidinge hed. Man behandlade honom med bland annat brännvin, åderlåtning och kräkmedel, tyvärr utan framgång. Kronprinsen dog, man fick hämta en Bernadotte från Frankrike till att bli kung istället, och idag behandlar man inte längre stroke med kräkmedel. Nästan tvåhundra år tidigare ställde Isaac Newton upp ekvationer som kan användas för att beräkna kronprinsens acceleration under fallet från hästen, och hans hastighet när han slog i marken. De ekvationerna funkar fortfarande. Efter 1860-talet skärpte vi faktiskt till oss betydligt. Vi uppfann antibiotika och röntgen, och idag gör vi massor med fantastiska saker som vi verkligen vet fungerar (på den gamla tiden brydde man sig inte om att göra studier, fastän matematikerna uppfunnit statistiken för länge sen). Vi kan klappa oss själva på axeln lite grann. Men, tänkte jag i solstolen när jag vaknade ur mina dagdrömmar, sjukvårdspersonalen förr i tiden tyckte nog också att de var ganska bra, eller åtminstone gjorde de väl så gott de kunde? Inte kan historien vara slut idag? När de skriver medicinhistoriska böcker om trehundra år, vad ska de då säga om oss? Kommer de att skratta åt och håna våra mediciner och vårdprogram? Vad har vi missat? Svårt att veta, tänkte jag och viftade bort en mygga med boken. Kanske borde jag faktiskt läsa den, men det får nog bli nästa sommar. Kommer de skratta åt oss? »Saken med medicinhistorien är nämligen den att vi under nästan hela tiden varit riktigt, riktigt dåliga.« Ulf Johnson är röntgenläkare på Akademiska sjukhuset Aktuellt UTBILDNING Akademiska sjukhuset fortsätter att klättra i den årliga AT-ranking som genomförs av Sylf, Sveriges yngre läkares förening. Akademiska hamnar i år på plats 26, jämfört med 28 i fjol, och ligger näst högst av landets universitetssjukhus efter Sahlgrenska (som hamnar på en sammanlagd sjundeplats). Dessutom anger 100 procent av de svarande AT-läkare som tjänstgjort på Akademiska att de skulle rekommendera en vän/kollega att söka AT vid Akademiska. Totalt utvärderas 67 sjukhus som anordnar allmän tjänstgöring i rankningen, som genomförs av Sylf sedan år 2000. Årets rapport bygger på enkätsvar från 1 645 AT-läkare från hela Sverige, som har fått svara på frågor om hur de upplever utbildningskvalitet och arbetsmiljö. Akademiska har gradvis stigit i rankningen och låg år 2020 på plats 51. Enligt Pernilla Rundlöf Nygren, AT-chef vid Akademiska sjukhuset, är det flera faktorer som spelat in, bland annat ett systematiskt arbete med frågor som rör handledning. – Vi har sedan 2022 tagit in flera AT-läkare per termin jämfört med tidigare, varpå vi även har behövt se över schemaläggning på alla placeringar. Vi nyttjar nu helger och nätter i större utsträckning än tidigare. Detta leder till mindre trängsel med andra utbildningsläkare. Tidigare har man som AT-läkare till exempel inte arbetat nattetid inom psykiatrin. Införandet av nattjourer har mötts positivt av AT-läkargruppen, då det medför möjlighet att träffa flera patienter då flödet av akut sjuka patienter inom psykiatrin är stort nattetid. Pernilla Rundlöf Nygren Akademiska klättrar i årlig ST-ranking
11 Vägen till ett sjukhus i balans Många faktorer måste vara i balans för att sjukhuset ska klara sitt uppdrag. Just nu är ekonomin mycket ansträngd, vilket innebär ökat fokus på att minska utgifterna.
Vad är anledningen till det stora ekonomiska underskottet? – Vården har kostat mer än vi har haft budgeterade medel för, och samtidigt har vi inte fått de intäkter vi planerat. Till en del beror det på omständigheter som vi inte kan kontrollera själva. Den höga inflationen bidrar, liksom lönerörelsen och att kriget i Ukraina har försämrat tillgången på visst medicinskt material. Om vi sedan tittar internt har vi tidigare haft mycket inhyrd personal som har drivit upp lönekostnaderna. I arbetet med att fasa ut hyrpersonal ser vi också en temporär minskning av vårdplatser, som har resulterat i att vi har fått mindre intäkter från riks- och regionvård än planerat. Är det realistiskt att jobba bort ett så stort underskott på så kort tid som krävs? – Det är förstås en enorm utmaning, men vi måste göra allt vi kan för att klara det, och vi måste göra det tillsammans med hela Region Uppsala. Framför allt måste vi kunna visa resultat redan nu, att den nedåtgående trenden i ekonomin vänder uppåt. Hur mycket går att hämta hem genom att jobba mer effektivt och hur mycket handlar att sluta göra vissa saker? – Vi jobbar på att ta fram underlag, och jag har ännu inte alla siffror att tillgå, men vi kan absolut hantera en stor del av underskottet genom att arbeta på andra sätt, och genom att vissa patienter hanteras på en annan vårdnivå. Sedan är det även så att vi kan komma att sluta erbjuda vissa behandlingar för enskilda patientgrupper, men jag vill inte gå in redan nu på vilka behandlingar det skulle kunna handla om. Det handlar om ett mindre antal, och de patienter som har mer akuta eller livshotande sjukdomar eller tillstånd berörs i princip inte. Vi gör som alltid en prioritering efter medicinska behov. Gör sjukhuset sådana prioriteringar på egen hand eller är politiken med och fattar dessa beslut? – Vi kan besluta en del på egen hand, medan annat behöver förankras på den politiska sidan. Man brukar tala om osthyvels- eller tårtspadeprincipen, att man antingen gör ungefär samma typ av mindre nedskärningar inom ett stort antal enheter, eller att man tar bort vissa ”tårtbitar” helt och hållet. Vad är det som gäller för Akademiska? – Om vi ska komma i mål med att få bort hela vårt underskott kommer det även att handla om tårtbitar. Det kan bli aktuellt att stänga enstaka avdelningar, eller radikalt ändra arbetssätt. Finns en risk att besparingarna går ut över medarbetarnas arbetsmiljö? – Tanken är inte att det ska bli mer att göra per anställd, utan att vi ska jobba på andra sätt. Vi kommer att samråda med de fackliga företrädarna kring våra besparingsåtgärder, just för att beakta medarbetarperspektivet och värna om arbetsmiljön. Omfattande åtgärder för att klara ekonomin: Tema sjukhus i balans 12 RONDEN NUMMER 3 2024 "Det kan bli aktuellt att stänga enstaka avdelningar" »Vi kan hantera en stor del av underskottet genom att arbeta på andra sätt« – Som sjukhusdirektör är jag högsta ansvarig för att Akademiska som helhet ska vara ett sjukhus i balans. Där är ekonomi en central del, tillsammans med patientsäkerhet, personal, produktion och forskning/utbildning. Just nu är vår ekonomi mycket ansträngd och det innebär att jag och hela sjukhuset måste fokusera extra på att minska våra kostnader för att nå en ekonomi i balans, säger sjukhusdirektör Marianne van Rooijen. – Min målsättning är att vi ska ha lyckats med det senast när vi går in i 2026. Vårt prognostiserade underskott för 2024 är drygt 1,1 miljarder kronor, och det krävs en viss tid för att hantera det.
Finns det personalkategorier som är undantagna från det anställningsstopp som råder i regionen? – Alla nyanställningar prövas utifrån att tjänsten verkligen behövs och inte går att ersätta till exempel genom att omfördela befintlig personal. Om så är fallet genomförs rekryteringen. Vi ersätter alltså fortfarande till exempel de flesta sjuksköterskor som slutar på sjukhuset, liksom vi nyanställer inom andra professioner och verksamheter där vi har brist på medarbetare. Enligt regiondirektörsbeslutet ska man alltid överväga att använda kompetens som redan finns i organisationen, så det tittar vi först på, om vi alls ska anställa. Finns en risk att sjukhuset kan komma att behöva varsla medarbetare? – Det kommer inte att bli några stora, generella varsel, däremot kan det bli fråga om enstaka varsel på vissa enheter. Riskerar besparingsåtgärderna att påverka sjukhusets möjligheter att bedriva forskning, utbildning och innovation? – Det finns en viss risk, men detta är något vi värnar om på samma sätt som vi värnar om arbetsmiljön. Det är viktigt att vi är starka inom fou och innovation om vi ska fortsätta att vara ett framstående universitetssjukhus. En stor del av den forskning som bedrivs har finansiering från andra ställen än sjukhuset och ska därför i största möjliga utsträckning bedrivas på det sätt som finansiären menat. Vårt utbildningsuppdrag kan vi inte tumma på, men vi kan behöva tillsammans med universitetet skruva på hur vi utför det på bästa sätt. HANNES LJUNGHALL 13 RONDEN NUMMER 3 2024 "Vi vill se ett tydligt trendbrott" Sjukhusstyrelsens ordförande Neil Ormerod (V) säger att det inte finns några alternativ till att minska sjukhusets kostnader som situationen ser ut i dag. – Utvecklingen vi har haft vad gäller kostnadsökningar i relation till intäkter är inte hållbar. Om vi inte gör något nu riskerar vi att till slut hamna i en situation där vi tappar kontrollen. Vi vill till varje pris undvika att regionen riskerar att behöva hamna i ett sådant läge, säger han. – På sikt behöver vi uppnå en balans mellan sjukhusets ekonomi och uppdrag. En del av det är att kostnaderna behöver minska. Sedan hur snabbt det ska gå innan budgeten är helt i balans kan man diskutera, det kommer inte att ske i år och kanske inte nästa år heller. Men vi vill se ett tydligt trendbrott snarast, så att utvecklingen inte fortsätter åt samma håll, säger Neil Ormerod. Är det realistiskt att minska sjukhusets kostnader med summor i miljardklassen? – Vi måste göra vad vi kan. Ska vi lyckas med det kan vi inte jobba i stuprör, vi måste lyfta blicken, lyssna på varandra och jobba tillsammans, personal, chefer och politiken. En del av det arbetet handlar också om bättre samverkan mellan region och kommuner. Fler äldre som i dag åker in och ut på sjukhuset bör kunna få mer av sin vård på andra vårdnivåer eller i hemmet. – Sedan gäller det att inte bara spara pengar utan att även göra satsningar om man vill ha en mer kostnadseffektiv vård. Vi har avsatt 50 miljoner var för två projekt som vi kal� lar Helhetsgreppet och Vårdskiftet, där representanter för facken, chefer och politiken tillsammans leder arbetet. Det förra är satsningar på kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården och syftar till att vi ska bli en mer attraktiv arbetsgivare. Vårdskiftet är en samling insatser som både utvecklar vården och minskar kostnaderna. Finns det acceptans från politiskt håll för att minskade kostnader kan komma att gå ut över sjukhusets produktion och tillgänglighet? –Vi förstår att det kan få sådana konsekvenser, vi kan inte förvänta oss att personalen ska leverera på ett uppdrag som de saknar resurser till. Jag tycker för min del att vi behöver öka resurserna till vården långsiktigt, men det är en större fråga än regionens egen ekonomi. Nästan alla regioner går back. Det visar på en statlig underfinansiering. Gapet mellan det som går att göra medicinskt och det som regionerna har råd att göra växer i takt med att behandlingar och läkemedel utvecklas, samtidigt som den demografiska utvecklingen innebär ett ökat tryck på vården. Det innebär att regionerna måste prioritera allt hårdare – bör det vara helt upp till vården att göra dessa prioriteringar eller bör även den politiska sidan vara med? – Jag tror att politiken behöver vara med i den diskussionen på ett eller annat sätt framöver, men det är ändå fortsatt professionen som ska vara vägledande. Det är hälso- och sjukvårdslagen som ska gälla – sjukast går först. Sedan ska man inte glömma att även om vårdens kostnader ökar, får vi också ut mer av vården, vi får väldigt mycket vård för pengarna. HANNES LJUNGHALL NEIL ORMEROD, ORDFÖRANDE FÖR SJUKHUSSTYRELSEN: »Utvecklingen vi har haft är inte hållbar« Sjukhusdirektör Marianne van Rooijen FOTO: MAGNUS ARONSON
Karolina Eriksson, projektledare för projektet Hållbar sjuksköterskebemanning: Vårt uppdrag är att fasa ut merparten av sjukhusets hyrpersonal, samtidigt som vi genomför aktiviteter för att skapa en hållbar arbetsplats. Enligt utfasningsplanen skulle minst 50 procent av den befintliga hyrpersonalen på sjukhuset vara avvecklad den 30 april i år (jämfört med antal årsarbetare hyrpersonal i oktober 2023), och det målet uppnådde vi. Den sista september ska minst 75 procent ha fasats ut och den sista november minst 90 procent. Vi har haft en bra trend så här långt, men det är ett tufft läge inför hösten där andra processer påverkar, till exempel vårdplatsbristen och hur rekryteringsläget ser ut. Vi har sedan mars en operativ styrgrupp där vi löser frågor från verksamheten som behöver hanteras snabbt; det kan till exempel gälla förfrågningar om neddragningar av vårdplatser och avrop för hyrpersonal. Sjukhusledningen har sedan tidigare beslutat att projektet ska fortsätta under resten av 2024, och att det är viktigt att arbetet sker i två parallella spår – dels att fasa ut hyrpersonal, dels att samtidigt planera och genomföra aktiviteter som bidrar till en hållbar och attraktiv arbetsplats. Vi anordnar regelbundna workshops för avdelningschefer och biträdande avdelningschefer. Fokus ligger dels på arbetet med utfasning av hyrpersonal, dels på att skapa ett forum för dialog om goda exempel på hur man kan arbeta med att skapa och bibehålla en god arbetsplats. Exempel på teman som har lyfts hittills är förändrade arbetssätt, utvecklingsmöjligheter, ledarskap, arbetsmiljö samt att behålla och rekrytera. Föreläsare och medarbetare deltar som samtalsledare och delger hur de arbetar med ett specifikt område och delar med sig av goda exempel. RONDEN NUMMER 3 2024 14 Fyra åtgärdsområden för en ekonomi i balans Utfasningen av hyrpersonal håller tidsplanen Tema sjukhus i balans »Vi har haft en bra trend så här långt, men det är ett tufft läge inför hösten där andra processer påverkar, till exempel vårdplatsbristen och hur rekryteringsläget ser ut.« Personalkostnader: Akademiska sjukhuset ska se över hur sjukhuset använder sina resurser på bästa sätt. Det ska göras genom att se över bemanningen och fasa ut hyrpersonalen. Inköpskostnader: Akademiska sjukhuset ska minska utgifterna genom att göra smarta och kostnadseffektiva inköp och upphandlingar. Moderna arbetssätt: Akademiska sjukhuset ska modernisera sina arbetssätt och flöden – alltid med patienten och kloka kliniska val i fokus. Rätt patient på rätt vårdnivå: Varje patient ska få rätt insats på rätt vårdnivå. Då säkerställer Akademiska sjukhuset den bästa vården och att skattemedlen nyttjas optimalt.
Mats Ryttlefors, områdeschef område 2, projektägare för projektet Normvärde för bemanning: Projektet ska definiera ett normvärde för bemanning per vårdplats på olika vårdnivåer inom sjukhuset. Detta innebär att vi ska ta fram riktlinjer för hur mycket personal som behövs beroende på patienternas vårdtyngd, där faktorer som kompetensnivå och vårdintensitet spelar en viktig roll. Målet är att skapa en hållbar arbetsmiljö och vara en attraktiv arbetsgivare, samtidigt som vi säkerställer att sjukhusets resurser används på ett effektivt sätt. När vi tittar på hur många personer som behövs för en viss typ av vård inkluderar vi alla funktioner som krävs för att driva en vårdavdelning. Där ingår vårdnära personal som sjuksköterskor och undersköterskor, men även stödfunktioner som utskrivningssjuksköterskor och farmaceuter samt administrativa roller och chefer. Vi ser på helheten för att förstå hur alla dessa delar bidrar till personalkostnaderna för en vårdplats. Arbetet inleds med en inventerings- och analysfas av den vård vi utför på olika nivåer, till exempel somatisk slutenvård, psykiatrisk vård, barnsjukvård, intermediärvård och intensivvård. Varje vårdnivå har sina specifika behov, och vi kommer att ta hänsyn till dessa när vi utformar våra normvärden. Syftet är inte att styra exakt hur varje avdelning ska arbeta eller vem som ska göra vad, utan snarare att sätta en ekonomisk ram för vad en vårdplats bör kosta beroende på vårdnivån. Idag finns det en stor variation över sjukhuset, och vi behöver en bättre överblick och kontroll för att skapa en mer standardiserad modell för resursanvändning. Vi arbetar i en dynamisk arbetsgrupp, där olika experter deltar beroende på fokusområde. Projektet startade i september och kommer att löpa på under hösten. I november ska vi analysera materialet och komma fram till ett normvärde per vårdnivå, som vi sedan lägger fram för sjukhusledningen i december. Om beslut fattas kommer dessa normvärden sedan att kunna ligga till grund för hur vi budgeterar för olika typer av vård från och med 2026. 15 RONDEN NUMMER 3 2024 Nya normvärden för bemanning ska ge ett mer effektivt resursutnyttjande »Syftet är inte att styra exakt hur varje avdelning ska arbeta eller vem som ska göra vad, utan snarare att sätta en ekonomisk ram för vad en vårdplats bör kosta.« FOTO: ANITA SZAVA Projektet för hållbar sjuksköterskebemanning anordnar regelbundna workshops för avdelningschefer och biträdande avdelningschefer. Fokus ligger dels på arbetet med utfasning av hyrpersonal, dels på att skapa ett forum för dialog om goda exempel på hur man kan arbeta med att skapa och bibehålla en god arbetsplats. Bilderna ovan är tagna i mars i år.
16 RONDEN NUMMER 3 2024 Tema sjukhus i balans Johan Lugnegård, chefsläkare, projektägare för projektet Minskad internhandel: Efter beslut i sjukhusledningen ska vi fram till 2026 minska sjukhusets kostnader för internhandel med tio procent jämfört med 2023. Med internhandel avses här interna beställningar av laboratorieverksamhet och radiologi. Vi har haft en tydlig kostnadsökning inom laboratorieverksamheten till följd av de senaste årens höga inflation. Detta har drivit upp kostnaderna för de reagenser och annat som man använder vid provtagning och analys. Samtidigt går trenden mot att enklare, billigare prover ersätts av dyrare, mer avancerade prover. Samma trend finns inom radiologi, där fler avancerade undersökningar utförs, som är dyrare än konventionella röntgenundersökningar. I båda fallen kan vi numera få bättre och mer detaljerad information om patienterna, men med tanke på att kostnaderna ökar höjs samtidigt kraven på att vi bara beställer undersökningar när de verkligen behövs. Första steget i projektet är att samla in data, så att vi kan se hur kostnadsbilden ser ut och inom vilka områden de största kostnadsökningarna sker. När vi har den bilden ska vi arbeta för att laboratorieprover och röntgenundersökningar generellt används på ett mer förnuftigt sätt på sjukhuset. Vi ska titta på om man kan ta bort vissa delar och om man till exempel i högre utsträckning kan använda sig av standardiserade provtagningsprogram. Det handlar om att genomlysa hela den här verksamheten utifrån ett kostnads- och effektivitetsperspektiv, och att säkerställa att så mycket av det vi gör verkligen är värdeskapande för patienten i slutändan. Varje gång vi beslutar om en provtagning eller undersökning så utsätter vi patienten för ett visst besvär och en viss risk. Vid konventionell röntgen utsätts de för strålning och även omfattande provtagning kan ha negativa effekter för en patient. Man ska inte överdriva sådana risker, men det är inte heller alltid bättre att ”göra mer”. Det gäller att verkligen tänka igenom om åtgärden är till nytta för patienten. Vi ska inte göra saker rutinmässigt utan att det leder någonstans. Det här handlar till stor del om den enskilda läkarens förhållningssätt. Om man kopplar det till den internationella diskussionen om ”choosing wisely”, som på svenska har blivit ”Kloka kliniska val”, så handlar det mycket om att återupprätta den kliniska bedömningen och förhållningsättet, och att klinisk erfarenhet bör spela en större roll. Svenska läkaresällskapet har i en rapport visat att vi genom sådana kloka kliniska val, där vi prioriterar bort undersökningar och behandlingar som inte är värdeskapande för våra patienter, skulle kunna minska resursåtgången inom sjukvården med minst 20 procent. Det är viktigt att framhålla att kloka kliniska val är något av en gräsrotsrörelse och inte något vi kan införa ”uppifrån och ned” på sjukhuset. Vi har redan Enkät: Hur påverkas du och din arbetsplats av sjukhusets ansträngda ekonomiska läge? Maria Grannas, sjuksköterska reumatologmottagningen: –Jag har läst de nya riktlinjerna som har kommunicerats via intranätet, som anger begränsningar för vad vi kan lägga pengar på. Som enskild anställd märker man det genom att det kan bli svårare att få gå utbildningar eller att det inte »Det blir viktigare för oss att sätta siffror på det vi gör, så att det framgår att alla vi som arbetar här verkligen behövs« FOTO: STAFFAN CLAESSON Kostnaderna för labb och röntgen behöver minska »Det gäller att verkligen tänka igenom om åtgärden är till nytta för patienten.«
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=