RONDEN NUMMER 2 2024 10 Krönika Ulf Johnson Har ni sett tv-programmet På spåret? Två lag bestående av mer eller mindre kända kändisar försöker lista ut destinationen för en tågresa med ledning av en film ur lokförarens perspektiv, samt med ledtrådar av varierande svårighetsgrad. Varje frågefilm inleds med frasen ”Vart är vi på väg?”. Jag älskar På spåret och följer troget varje avsnitt. Ibland har jag fantiserat om en Akademiska-variant: Grönwallsalen är överfull med vitklädd studiopublik, på filmduken över de tävlande på podiet spelas en filmad kulvertresa från lås- och nyckelservice, hela vägen till psykiatrins lokaler i ingång 10. Två entusiastiskt ordvitsande medarbetare är domare, och till musikfrågorna har HR-avdelningen bildat ett enormt band. (Ni får gärna stjäla idén till en klinikfest eller medarbetardag!) Häromdagen slog det mig plötsligt att vardagslivet på sjukhuset faktiskt är ganska likt På spåret. Låt mig förklara: Under mina år på Ackis (vilket är fler än några, men färre än många) har jag ofta hört frågan ”Vart är vi på väg?”. Den har kanske formulerats lite olika, men det har alltid funnits en ovisshet om framtiden – ska regionen eller staten bestämma över sjukvården? Ska alla röntgenläkare avskedas och ersättas med AI? Och ska vi någonsin hålla budgeten? Stora delar av vår personaltidning handlar faktiskt om detta. Precis som i tv-programmet kommer också med jämna mellanrum ledtrådar om resans destination. Till exempel för inte så länge sedan Värdebaserad vård, eller ännu längre tillbaka i tiden Lean- och Kaizen-lappar. (Ni som inte vet vad det är – fråga en äldre kollega!) Bland de senaste ledtrådarna märks Förflyttningar och Arbeta datadrivet med kvalitet, vilket är de absolut svåraste hittills. Jag misstänker att det rör sig om diaboliskt invecklade ordlekar, som jag tyvärr inte lyckats lösa. Till skillnad från tv-programmet blir nämligen ledtrådarna aldrig lättare, och resans mål är hela tiden höljt i dunkel. Kanske är sjukhusledningen lyrikvänner och bedriver en Karin Boye-influerad framtidsstrategi (”nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd”). Kanske beror det bara på att framtiden per definition är något som man kan färdas mot, men aldrig komma fram till. Sådana frågor är för svåra och stora för mig. Jag nöjer mig om jag får lite trevligt snicksnack i fikarummet, och kan hjälpa en och annan sjuk medmänniska. Kanske är sådana enkla ting i själva verket målet med alltihop. Men jag vågar nog inte dra i nödbromsen riktigt än, det är säkrast att vänta in nästa ledtråd. Vart är vi på väg? »Kanske är framtiden per definition något som man kan färdas mot, men aldrig komma fram till.« Ulf Johnson är röntgenläkare på Akademiska sjukhuset Aktuellt Ny teknik ger säkrare landningar för helikoptern LUFTBUREN INTENSIVVÅRD Ambulanshelikoptrar ska kunna landa med högre precision på Akademiska sjukhuset även i mycket dåligt väder och mörker. Sjukhuset inför den nya tekniskt avancerade inflygningstekniken PinS (Point in space), som möjliggör mer patientsäkra transporter och en kapacitetshöjning genom att patienter kan transporteras direkt till och från Akademiska dygnet runt utan omlastning på annan flygplats. – Den främsta fördelen med den nya inflygningstekniken är att vi kan flyga med högre exakthet, även vid ogynnsamma väderförhållanden och i mörker, då vi tidigare varit hänvisade till Ärna flygplats/Upplands flygflottilj. Tekniken kan liknas vid hur flygplan använder inflygningshjälpmedel för säkra inflygningar och landningar, säger Per Bondegård, chef för luftburen intensivvård. Med dagens regelverk för väder och mörker har vissa uppdrag inte kunnat genomföras till/från Akademiska sjukhusets helikopterflygplats. Det har krävts omlastning på en alternativ instrumentflygplats. I och med införandet av den nya inflygningstekniken blir det möjligt att genomföra patientsäkra transporter i sämre väder, eftersom regionens intensivvårdshelikopter och andra ambulanshelikoptrar ges bättre förutsättningar. – Tekniken medför en påtaglig kapacitetsökning i och med att patienter kan transporteras direkt till och från Akademiska dygnet runt utan omlastning på en alternativ flygplats. Vi räknar med att PinS-proceduren kommer användas på ett 70-tal transporter per år, säger Per Bondegård. Han berättar att ett gediget arbete gjorts inför uppstarten av den nya inflygningstekniken PinS med hög precision (RNP0.3) till helikopterflygplatsen på Akademiska, med säkerhetsbevisning, hindermätning och procedurdesign. Detta har skett i nära samarbete med Upplands flygflottilj (F16), Arlanda och Akademiskas egen organisation för helikopterflygplatsen. ELISABETH TYSK Per Bondegård
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=