Krönika Johan Ehrning Vårdkvalitet stannar inte vid det kliniska På väg från Blå korset till ett möte ser jag en äldre kvinna stå utanför ingång 70. Hon ser sig osäkert omkring, hennes kappa fångas av den kyliga vinden och hon ser ut att leta efter någon. Sakta börjar hon gå i min riktning, då enmedelålders kvinna kommer småjoggandes nerifrån p-huset och ropar ”Jag kommer, mamma, jag är här nu! Du skulle ju vänta på mig medan jag letade parkering!” Hennes tonläge är på en och samma gång förebrående och omtänksamt. ”Jaha,” svarar den äldre kvinnan och ser sig omkring, ”men var är vi någonstans egentligen, är vi hemma? Var är min rullstol?” Mer hinner jag inte höra innan jag är inne i ingång 70 ochmöts av enmyllrande ström av personer på väg någonstans: vitklädd sjukvårdspersonal, hantverkare, taxichaufförer, besökare och patienter. Många av de senare håller ett papper i handen, tummat och vikt och kanske lite fuktigt av orolig handsvett. Enmanmed krycka spejar med hökblick runt omkring sig. Han får syn på mig ochmin namnbricka: ”Ursäkta, jobbar du här? Jag ska till ortopeden, hur ska jag gå då?” Jag ger en snabb vägvisning och pekar mot skyltarna somhan behöver följa. ”Tack du, jag tycker det är helt omöjligt att hitta här. Kanske om jag ignorerar lapparna och följer skyltarna”, ler han ironiskt och kryckar vidare. På väg till mitt möte stannar jag sedan ytterligare två gånger för att hjälpa patienter att hitta rätt. Det finns en koppling här till det stuprörstänkande som svensk sjukvård har präglats av, där alla har sett till sin egen del i kedjanmen färre har sett till helheten, särskilt utifrån ett patientperspektiv. Mycket har dock hänt under de senaste tio åren; förkortningar somSVF, PCV, SVP, VBV har gjort sitt intåg (och i vissa fall uttåg) och vi vet idag att vi måste hantera patientens resa genom vården – hela resan – på ett mer systematiskt sätt. ”Patientresan” har blivit ett begrepp att förhålla sig till i vissa sammanhang, men i alltför många fall är den resan fortfarande begränsad till den kliniska vården. Vi arbetar alla för en bättre kvalitet och alla gör sitt yttersta för patienterna, men kvalitet ur patientens perspektiv är inte alltid samma sak somdet är för vårdapparaten. Kvalitet i det bredare perspektivet innebär att ingen förvirrad dam lämnas ensam vid ingången och tvingas vänta medan närstående förtvivlat letar efter parkering, att ingen behöver vänta åtta månader på att få prata med någon om skuggan påMR-undersökningen är en elakartad tumör eller bara en skugga, eller att ingen behöver vara nervös för att inte hitta på sjukhuset och komma för sent till ett efterlängtat vårdmöte. En komplex vårdapparat måste se människan i patienten och utifrån min profession vill jag göra allt jag kan för att bidra till det. Johan Ehrning är kommunikationsansvarig på Akademiska sjukhuset ”Alla har sett till sin egen del i kedjan, men färre har sett till helheten, särskilt utifrån ett patient- perspektiv” B POSTTIDNING AVS. Akademiska sjukhuset 751 85 Uppsala
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=