att man behöver arbeta mer med de kliniska processerna, utan lika ofta om att säkerställa en god rapportering. –Sådan registervård är minst lika viktig i det här sammanhanget, vi måste bli bättre på att redovisa den kvalitet som vi redan har. Omman tittar närmare på Dagens medicins ranking ser man att skillnaderna mellan sjukhusen egentligen är ganska små. Det är värt att komma ihåg att kvaliteten på vården i Sverige genomgående är hög. HANNES LJUNGHALL RONDEN NUMMER 3 2022 21 Endast två svenska sjukhus med bland världens 100 bästa Akademiska sjukhusets placering i tidskriften Newsweeks ranking ”World’s Best Hospitals”, som startade 2020: 2022: 51 2021: 46 2020: 48 Samtliga år har endast två svenska sjukhus har kommit med på listan över världens 100 bästa sjukhus: Akademiska sjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset. Krönika Anngela Ingvarsson För många år sedan låg det på min hemtjänstrunda att städa hos enman, en manmed ett stort hjärta för djur men liten fysisk förmåga att ta hand omdem. Många icke rumsrena katter på en inte allt för stor yta. Hanmöter mig i dörrenmed ett förväntansfullt ansikte och säger ”vi struntar i städet idag och tar en kaffe”. Vid köksbordet står redan tunna koppar på ännu tunnare fat. Den lilla vackra, broderade duken som ligger på bordet är placerad i en fryspåse för att inte slitas på. Wienerbröden står framdukade, jag tänker på hur jag ska kunna svälja någonting i den lukt som är i rummet. Efter första tuggan på det härskna wienerbrödet är den tanken borta, lukten är minsta problemet. Han tar och droppar ner kaffe i mitten av sitt wienerbröd för att lösa upp vaniljkrämen som torkat. Kaffet är tack och lov rykande hett. Under fikat får jag små berättelser från hans liv, han ler och berättar. Jag lämnar honommedmer än bara skållad tunga och risig kista. Jag har fått en sådan där stund, en stund av att göra skillnad för någon. Och han gjorde även skillnad för mig; nu 20 år senare, när jag upplevt mitt livs tuffaste sommar inom vården, minns jag honom. Sommaren har väckt många känslor, frågor och upplevelser. Verkligheten vi möter ställer krav på effektivitet och prioriteringar – prioriteringar jag inte har velat behöva göra. Jag kommer in till en 95-årig dam, som tredje person somdenna morgon ska försöka ta blodprov. Jag sätter mig bredvid henne och vi börjar prata lite medan jag vänder upp hennes arm, tar på en blodtrycksmanschett och trevande börjar leta med fingertopparna över hennes hud efter kärl att sticka i. Hon har en syster och syskonbarn och hon har haft en hund. Det rekommenderar hon ävenmig att skaffa. Medan vi pratar skrattar honmycket. Jag också. Jag inser att detta kommer att bli utmanande, speciellt med vetskap om att det enda jag har att sticka med är en grön nål, de andra är restade. Jag ber försiktigt omursäkt att vi sticker henne så mycket. Hon säger att det inte gör något, ”det känns skönt att ni sitter nära och håller i mig”. Det slår mig att det är en sådan där stund. Det är inte bara en blodprovstagning, det är ett samtal och beröring, det gör skillnad för henne och för mig. På akutsjukhuset kan jag inte bara strunta i behandlingen och istället äta wienerbröd. Men behovet hos människor finns ändå. Vi hinner inte allt vi önskar och vill göra för våra patienter, men i de stunder vi gör det vi absolut måste ger vi kanskemer än vi tror. Efter stundenmed henne blir jag irriterad när jag ser NEWS-apparaten, snabb och smidig, men så långt ifrånmänniskan. Istället för att hålla fingertopparna mot patientens hud under stunden för en pulstagning står vi och håller på apparatens handtag, snabbt tar vi på och av proben. Det är stunderna av samtal, tårar och skratt, de stunder jag haft och de jag sett kollegor ha, somhar gjort att jag kunnat gå hem från jobbet den här sommarenmed ett leende på läpparna. Jag städade hemma hos mannenmånga fler gånger. Vi startade alltidmed en kort fika före städet, men då med dealen ”omdu har kaffet klart fixar jag fikabröd”. Idag tänker jag mig att tiominuters blodprovstagning också är tiominuters chans till leende läppar och att göra skillnad. Chansen att få göra skillnad Anngela Ingvarsson är sjuksköterska och avdelningschef för geriatriska ortoped- och strokeavdelningen 30 B JOHAN LUGNEGÅRD, CHEFSLÄKARE: »Varje VO ska vara medvetet om att de mäts på just de här sakerna och ha koll på hur de ligger till. «
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=