19 RONDEN NUMMER 2 2022 Krönika Ulf Johnson En tidig vårmorgon när jag cyklar till sjukhuset drabbas jag plötsligt av en halvfärdig tanke. Den är inte unik och säkert har de flesta av er redan kontemplerat denna ganska banala idé, men den är ny för mig. Eftersom jag inte kan tänka färdigt och cykla samtidigt tvärbromsar jag, och blir nästan påcyklad av en morgontidig kirurg som tvingas gira våldsamt. Kirurgen svär åt mig över axeln på kirurgiska, men det gör inget, för nu står den färdiga tanken klar för mig: Det meningslösa Akademiska håller ihop det meningsfulla! Låt mig förklara: Verksamheten på Akademiska kan delas in i meningsfull och meningslös. Det meningsfulla är allt det som syns utåt, som får uppmärksamhet, det som vi skriver om i akademiska publikationer och personaltidningen. Vi botar, lindrar och tröstar, vilket så klart är helt grundläggande meningsfullhet, men vi nöjer oss inte där, verkligen inte. Vi bedriver dessutomutbildning, forskning, utveckling, kvalitetsregistrering, förbättringsarbete och liknande saker av yttersta meningsfullhet. Vi har möten där vi utser arbetsgrupper som organiserar Centers of Excellence och komittéer! Utöver detta får jag entusiastiska uppmaningar från alla skärmsläckare att arbeta datadrivet med kvalitet. Jag begriper kanske inte fullt ut vad det betyder, men det måste så klart vara rysligt meningsfullt. Att göra meningsfulla saker är naturligtvis bra och viktigt, inga konstigheter så långt. Nu kommer det intressanta: Vi bedriver också meningslös verksamhet, och denna är i sig själv helt nödvändig! Som exempel på det meningslösa ses: fikande, allmänt skämt och flams, uppmuntringsförsök av arbetskamrater med en dålig dag, eller gemensam glassätning i solsken under en något längre lunchpaus än vad flexavtalet egentligen tillåter. Dessa aktiviteter tillför i sig inget till sjukhusets produktion, de kan varken vägas, mätas eller införas i kvalitetsregister. Men utan sådana mellanmänskliga handlingar, i sig helt meningslösa, skulle det meningsfulla Akademiska inte kunna finnas till. Det meningslösa är en förutsättning för det meningsfulla. Sommurbruket i 100-husets tegelväggar, som härdade transfetter i en chokladboll från ingång 70-kiosken. Ja, ni förstår. Det tar mig två eller kanske tre minuter att formulera detta för mig själv i huvudet. Jag är egentligen redan sen till röntgenronden, men cyklar ändå långsamt den sista biten fram till ingång 70. Det är vår och den ljumma luften lovar en varmdag. Det blir nog glass på balkongen efter lunch. Ommeningslöshet »Det meningslösa är en förutsättning för det meningsfulla. Som murbruket i 100-husets tegelväggar, som härdade transfetter i en chokladboll från ingång 70-kiosken.« Ulf Johnson är röntgenläkare på Akademiska sjukhuset FOTO: STAFFAN CLAESSON
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=